♡

letting go isn't easy but when you think about it, it's sometimes best for your heart and not you.

Kategori: Allmänt

♥
I'm sorry for losing my temper the night you told me Louis proposed to you.
I'm sorry for not waiting longer at the Empire State Building.
I'm sorry for treating you like property.
I'm sorry I didn't tell you I loved you when I knew I did.
Most of all I'm sorry I gave up on us when you never did.
I'm sorry for not waiting longer at the Empire State Building.
I'm sorry for treating you like property.
I'm sorry I didn't tell you I loved you when I knew I did.
Most of all I'm sorry I gave up on us when you never did.

it's so loud inside my head, with words i've never said.

Kategori: Allmänt


"One thing about being on the top of the world.. it gives you a long, long way to fall."

Kategori: Allmänt


SWAG.

Kategori: Allmänt

make them wonder why you're still smiling.

Kategori: Allmänt

Ibland undrar jag om vissa människor bara är menade för att vara själva. Inte passa ihop med någon. Klicka på alla plan. Ibland kan jag stanna upp och se på mig själv och tänka att ja men kanske är det mig det är fel på, kanske är jag så jävla störd i huvudet att jag inte kan ha ett förhållande med någon. Måste man kanske acceptera att man lever livet bäst i enbart sitt egna sällskap... är man så jävla fucked up från allt att man bara inte kan det där över huvud taget. Jag brukar ta kloka beslut i de flesta fall i mitt liv sen kommer kärleken och knackar på och jag bara står där med en hjärna som inte är tom utan fylld med kött och blod och senor och sen de där tankarna som man inte vet vad fan de är. Och så tittar jag på mig själv och blir rädd för att jag totalt har tappar greppet om mig själv mitt liv mitt hjärta min hjärna. Om jag bara inte vet någonting längre. Eller om det jag tror att jag vet är det sanna men egentligen, vad gör man när ens magkänsla inte säger en sak utan 10959834?



Don't be mad because I don't care anymore. Be mad because I once did and you were too blind to see.

Kategori: Allmänt

Somebody That I Used To Know.

Kategori: Allmänt



Now and then I think of when we were together
Like when you said you felt so happy you could die
Told myself that you were right for me
But felt so lonely in your company
But that was love and it's an ache I still remember

You can get addicted to a certain kind of sadness
Like resignation to the end, always the end
So when we found that we could not make sense
Well you said that we would still be friends
But I'll admit that I was glad it was over

But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened and that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger and that feels so rough
No you didn't have to stoop so low
Have your friends collect your records and then change your number
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know

Now you're just somebody that I used to know
Now you're just somebody that I used to know


Now and then I think of all the times you screwed me over
But had me believing it was always something that I'd done
But I don't wanna live that way
Reading into every word you say
You said that you could let it go
And I wouldn't catch you hung up on somebody that you used to know


But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened and that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger and that feels so rough
And you didn't have to stoop so low
Have your friends collect your records and then change your number
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know

giving your heart to somebody, that's the scary part.

Kategori: Allmänt

Vad är det med natten som gör att allt känns så mycket starkare då. Hjärtat dunkar hårdare och tårarna trillar fjäderlätt. Som om det är enda tiden på dygnet hjärnan får tänka. Kanske för mycket för ens eget bästa. Jag är ett planeringsfreak därför har jag så svårt att acceptera att vi inte kan planera allt. Man kan inte planera detta liv och man vill det inte heller. Antar att det bara är min försvarsmekanism för att inte ha ont. Jag har sedan länge förstått att jag aldrig kommer vara en sån som kan stänga av känslor, därför försöker jag kanske planera in i framtiden i hopp om att kunna förhindra den smärtan som faktiskt är en risk man måste ta. Jag har läst gamla brev ikväll och jag har gråtit gråtit gråtit. Meningar som har etsat sig fast i huvudet och flera år senare citerar man fortfarande det där brevet som om det vore igår. Tårar av värme och kärlek. Mest rädsla. Tiden när man låg i sitt flickrum och förstörde dagboken med salt vatten som kom ur ögonen. Jag är så nyfiken och rädd inför framtiden men ju äldre jag blir desto mer förstår jag, tänk hur mycket jag kommer förstå i framtiden då, fascinerande, men då förstår jag i alla fall. Att man måste bara ta detta liv som det kommer. Men jag måste leva nu. Nu är livet inte sen. Och om jag gör det bästa i nuet, då kan jag i alla fall låta det bli historia utan att se tillbaka med ånger i hjärtat. Så länge jag gjort mitt bästa. Jag kan ta några slag så länge jag vet att jag kämpar. Hela livet är som en svettig och stenhård fotbollsmatch. 90 minuter eller 90 år plus övertid förhoppningsvis inte avbruten match. Svettdroppar i pannan, nyfikenhet, rädsla, att ena sekunden tro att man vunnit för att nästa förstå att man kanske förlorar. Se till att inte få rött kort och behöva bli avstängd innan man ens hunnit börja. Men göra sitt bästa tills någon visslar i en visselpipa och sen så är det över.



When you think you're having a bad day, someone is having a worse

Kategori: Allmänt

I remember feeling like I was actually worth something.

I remember feeling that urge of happiness on a cold morning.

but the thing is, I hardly know where I stand.

I don't understand my heartbeats anymore. or the pulses of emotions running through my body.

all I know is my heart beats drastically.

not only because I feel lost, but because I stand at the edge of feeling the need to know myself.

I miss feeling like i understood who I was, or where I was going.

I remember being able to wake up to the fresh wind of life, that lead me to unexplainable thoughts.

and I'd go anywhere it took me

but now I'm just as frosen as the passion burning through my veins.

I remember feeling that happy that woke me up from dreaming

but now, I can't wait till I dream.

I can't wait to see where my mind leads me to,

I somehow hope it takes me far from these crowded falling walls.

I'm tired of feeling like I'm trapped underneath this fake skin I created.

I somehow wish someone had the urge to breathe new life into me.

I'm just as shattered as I thought.